hem

Psara - mitt i Egeiska havet

N 38°32′ 340″ E 025°34′ 210″

2021-07-23 Psara, Grekland

Vi har besökt den lilla bergiga ön Psara mitt i Egeiska havet. Vi kom hit med en god seglingsvind från Khios och lämnade med god seglingsvind mot Alonnisos. Ovanligt i dessa trakter då vi seglade mot NV och den rådande vinden är motvind. Men dessa dagar fick vi en sydlig vind så det blev en lättseglad passage. 

   Psara är känt för ett fint kloster, fina stränder och inblandning i frihetskriget 1821-1829. Veckan efter vi var där skulle man ha en fest för att fira 200 år sen frihetskriget startade. Här bor lite drygt 400 personer och huvudsaklig sysselsättning är fiske.  Ön är torr, här växer nästan ingenting, men getterna hittar något att tugga på.Och här, som på många andra ställen i Grekland, finns statyer av kända personer. Mannen på bilden till höger ser ut att le lite när han får kvinligt sällskap.

   

Khios (Chios) - den blåsiga ön

N 38°23′ 290″ E 026°08′ 357″

2021-07-14 Khios, Grekland

Nu är vi på ön Khios, ca 100 sjömil norr om vår vinterhamn Leros. Här blåser det! Oj vad det blåser nordliga vindar och ovanligt länge också. Vi har varit här i över en vecka nu och hoppas komma vidare till helgen, nu mer väster ut. 
   Vi passerade öar vi tidigare besöktk på vägen hit: Lipso, Patmos och Ikaria. Lika trevliga som förra sommaren. Något som var nytt var den fina tonfisk vi fick upp en dag. Den vägde 4,5 kg och räckte till många middagar. Den sista var på gravad tonfisk, vilket var riktigt gott. 

   Khios är en rätt stor ö, jämfört med de små öar vi besökte på vägen hit. Här bor ca 60.000 invånare och nära hälften i den stora stad vi nu finns i på öns östra sida. Ett myllrande folkliv på gatorna men tomma restauranger. Turisterna har inte kommit tillbaka, bland annat får inga resenärer från Turkiet komma hit. Vi är så nära Turkiet att telefonen hela tiden kopplar upp sig mot Turkiet, vi har många SMS med omväxlande "Välkommen till Turkiet" och Välkommen till Grekland". Vi förstår att det brukar vara många turister från Turkiet här. 

   Det var en noggrann kontroll av PCR-test och vaccinationsbevis på väg till Grekland. Bevisen kontrollerades på flygplatserna vi passerade på väg till Athen, och även på inrikesflyget ut till Leros. Men när vi seglar mellan öarna är det ingen som frågar efter vaccination, men vi följer naturligtvis gängse Covid-19-regler vilket för det mesta är att hålla avstånd, tvätta händerna och använda munskydd. 

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|

|


Långsegling med Randivåg

Vi är på långsegling med Randivåg, en OverSeas 40. Vi startade från Göteborg den 14 augusti 2010, vintermånaderna 2010-2011 tillbringade vi i La Coruna, i norra Spanien. I april 2011 startade vi seglingen längs västkusten på Spanien och Portugal och ner till Gibraltar. Vi kom till Kanarieöarna i september 2011 och lämnade i början av januari 2013 för Kap Verde och Brasilien. Första hamn i Brasilien var ögruppen Fernando de Noronha, sen angjorde vi fastlandet i Joa Pessoa, mellan Natal och Recife. Vi följde kusten ner till Salvador, Abrolhos, Vitoria till Bahia Ilha Grande där vi stannade några vintermånader. I slutet av juli 2013 fortsatte vi söderut, mot Uruguay och Argentina. I november 2014 fortsatte vi till södra Argentina, rundade Kap Horn i början av 2015 och fortsatte upp genom chilenska Patagonien till Puerto Montt. Här tog vi upp Randivåg och fortsatte seglingen i januari 2016, först i Chile och sen ut i Stilla Havet: Robinson Cruose ön, Påskön, Franska Polynesien (Gambier, Tuoamotos, Tahiti och Sällskapsöarna), Cook Island, Niue och Tonga. Året avslutades i Nya Zeeland.

2017 startades i marinan i Whangarei och genom att bila runt i Nya Zeeland. Härligt land och lätt att resa i som turist. I slutet av maj seglade vi till Fiji och sen vidare till Vanuatu och Nya Kaledonien. I november seglade vi ner till Australien, angjorde i Newcastle.

2018 firades in i Sydney Harbour med det fantastiska fyrverkeriet. Båtunderhåll i Broken Bay, tur på land i husbil och i april började seglingen upp längs Australiens långa östra kust. I mitten av juli lämnade vi Australien och seglade mot Indonesien som är ett av världens mest tättbefolkade länder. Vi träffade många härliga människor under våra 3,5 mångader i landet. I november styrde vi över till Malaysia där vi firade jul och nyår.
2019 startade i Malaysia och i april seglade vi vidare till Thailand, återvände i juni till Malaysia och Pangkor där Randivåg låg när vi var i Sverige ett par månader. När vi var tillbaka i Malaysia gjorde vi Randivåg klar för sjösättning och mot slutet av året seglade vi  norr ut mot Langkawi, den nordligaste ön i Malaysia.

2020 startar med segling till Sri Lanka i mitten av januari. Där såg vi oss omkring och fortsatte efter två veckor till Cochin i Indien. I Cochin förberedde vi nästa etapp och avseglade mot Röda havet i slutet av februari. Seglingen gick långsamt och den 14 mars efter 18 dagar kom vi till Djibouti. Här mötte vi stängda hamnar pga Covid-19 första gången. Vi fortsatte i slutet av mars upp i Röda Havet, den 18 maj kom vi till Port Suez och den 3 juni till Medelhavet, Limassol, Cypern. Många europahamnar är fortfarande stängda, men på Cypern tog de emot oss. Efter karantän och Covid-19 test fick vi gå i land och vi blev kvar i 6 veckor. Tid för reflektion, underhåll och turistande. I mitten av juli seglade vi till Grekland. Vi besökte nästan alla öar i Dodecaneserna vilket gick utmärkt att göra. Ingen trängsel, turisterna var hemma. Vi var även i Athen (med flyg) och lämnade Randivåg på Leros i slutet av oktober då säsongen tar slut. 
2021 startar på Leros i Grekland och seglade ca 100 sjömil norrut till Khios,


HÄR är vi nu.

(Du kommer till JRSK's sida Båtarna på havet).


_______________________________